Stormästare i schack
Schack i Skandinavien

Stormästare i schack

Grandmaster, eller stormästare som vi säger på svenska, är en titel som Fédération Internationale des Échecs (FIDE) delar ut. Det är den högsta titel en schackspelare kan uppnå inom FIDE-systemet, med undantag för världsmästartiteln.

grandmasterNär man väl en gång har uppfyllt kraven för att bli stormästare och erhållit titeln behåller man den livet ut, oavsett om man fortsätter att spela schack eller ej och oavsett hur det går i kommande turneringar.

Både män och kvinnor kan erhålla titeln stormästare (grandmaster). Det finns dessutom en titel vid namn kvinnlig stormästare (woman grandmaster) som endast kan ges till kvinnor och som har andra krav än titeln grandmaster. Den första kvinna som blev stormästare var Nona Gaprindashvili, som erhöll titeln år 1978. Hon fick den genom särskild utnämning av FIDE. Den första kvinna som kvalificerade sig för titeln stormästare enligt den vanliga turneringsvägen var Susan Polgar, som tog sin titel år 1991.

Kraven för att få titeln stormästare är en smula komplexa, eftersom man (enligt den normala vägen) både måste ha nått upp till en Elo rating på 2600 och ha tagit två så kallade norms. Dessa norms kan du bara ta i turneringar som involverar tillräckligt många stormästare, inklusive tillräckligt många stormästare från något annat land än ditt eget. Det finns också andra bedrifter som kan kvalificera en spelare för titeln stormästare, såsom att vinna Women’s World Chess Championship, World Junior Chess Championship eller World Senior Chess Championship.

Stormästartiteln i förhållande till andra schacktitlar från FIDE

Engelsk titel Förkortning Svensk titel Elo rating*
Grandmaster GM Stormästare 2600
International Master IM Internationell mästare 2450
Woman Grandmaster WGM Kvinnlig stormästare 2400
FIDE Master FM FIDE-mästare 2300
Woman International Master WIM Kvinnlig internationell mästare 2250
Candidate Master CM Mästarkandidat 2200
Woman FIDE Master WFM Kvinnlig FIDE-mästare 2100
Woman Candidate Master WCM Kvinnlig mästarkandidat 2000

*En tillräckligt hög Elo rating är bara ett av kraven, och man måste uppfylla ytterligare krav för att få titeln.

Stormästartitelns historia

Bakgrund

stormästareDet äldsta tryckta exemplet av termen grandmaster i schacksammanhang som vi känner till förekommer i ett nummer av den engelska tidningen Bell’s Life från år 1838. I tidningen kallas William Lewis för ”our past grandmaster”. I schackturneringen i Ostend, Tyskland år 1907 användes termen Großmeister, och schackturneringen i San Sebastián, Spanien år 1912 vara uttalat en stormästarturnering. Det vissa också obekräftade uppgifter om att Tsar Nicholas II delade ut titeln stormästare till de fem finalisterna i schackturneringen i Sankt Petersburg 1914, en turnering som tsaren varit med att finansiera.

När Fédération Internationale des Échecs (FIDE) bildades i Paris år 1924 antog organisationen inte några särskilda regler för vad som skulle krävas för att erhålla titeln stormästare, så titeln fortsatte att vara oreglerad. År 1927 etablerade däremot Sovjetunionens schackfederation regler för vad som skulle krävas för att få titeln Stormästare av Sovjetunionen.

1950 – FIDE delar ut titeln stormästare för första gången

Under andra världskriget var det svårt att få till något internationellt samarbete i schackvärlden, men när kriget var över återsamlades FIDE och nu antog man ett regelverk för en rad internationella schacktitlar som FIDE ville kunna dela ut.

Första gången FIDE delade ut titeln stormästare var år 1950 och då var det totalt 27 spelare som förärades med titeln. Vissa var aktiva toppspelare, medan andra var spelare som fortfarande var vid liv men som inte längre tillhörde elitskiktet. Inga titlar delades ut postumt, så framstående spelare som hunnit avlida innan utdelningen år 1950 utsågs inte till stormästare.

En av de aktiva elitspelare som fick ta emot titeln stormästare var svensken Gideon Ståhlberg.

De första 27 FIDE-stormästarna:

De som tillhörde eliten år 1950 De som fick utmärkelsen på äldre meriter
  • Mikhail Botvinnik
  • Gideon Ståhlberg
  • Isaac Boleslavsky
  • Reuben Fine
  • Max Euwe
  • David Bronstein
  • Paul Keres
  • Salo Flohr
  • Andor Lilienthal
  • Miguel Najdorf
  • Laszlo Szabo
  • Alexander Kotov
  • Igor Bondarevsky
  • Samuel Reshevsky
  • Vasily Smyslov
  • Borislav Kostic
  • Geza Maroczy
  • Oldrich Duras
  • Ossip Bernstein
  • Ernst Grünfeld
  • Akiba Rubinstein
  • Grigory Levenfish
  • Jacques Mieses
  • Viacheslav Ragozin
  • Milan Vidmar
  • Savielly Tartakower
  • Friedrich Sämisch

 

 

Politisk hänsyn togs när man delade ut titlarna år 1950, vilket bland annat innebar att Efim Bogljubov – som lämnat Sovjetunionen och flyttat till Tyskland – inte fick någon stormästartitel 1950 trots sina framstående prestationer. Han fick dock sin titel året därpå, efter att FIDE genomfört en omröstning med resultatet 13 för, 8 mot och 5 nedlaggda röster.

1953 – Reglerna ändras

År 1953 genomförde FIDE en genomgripande förändring av sina regler, samtidigt som man förbehöll sig rätten att dela ut titlar enligt de gamla reglerna till framstående schackspelare som man missat 1950, 1951 och 1952.

Enligt de nya FIDE-reglerna blev man stormästare om man uppfyllde något av följande krav:

  • Erhålla världsmästartiteln
  • Vara en mästare som har absolut rätt att spela i World Championship Candidates Tournament, eller vara en spelare som ersätter en frånvarande kandidat och når en poängställning på minst 50 procent.
  • Vinna en internationell turnering som uppfyller FIDE:s specifika krav. (Krav ställs bland annat på hur stor del av tävlingsfältet som är IG eller IM.)
  • Två gånger inom en fyraårsperiod komma tvåa i en internationell turnering som uppfyller FIDE:s specifika krav. (Krav ställs bland annat på hur stor del av tävlingsfältet som är IG eller IM.)
  • Vara en spelare som uppvisar en förmåga som är i nivå med ovanstående krav i en internationell turnering eller match. För att erhålla titeln GM i enlighet med denna punkt krävs att man godkäns av FIDE:s kvalifikationskommitté.

1957 – FAV

År 1957 antog FIDE en modifierad version av ovanstående regler. Det nya regelverket kallades FAV, eftersom det till stora delar arbetats fram av de internationella schackdomarna Giovanni Ferrantes, Conel Hugh O’Donel Alexander och Giancarlo Dal Verme.

Efter regeländringen kunde man till exempel bli stormästare genom att kvala in till Candidates Tournament från Interzonal.

1965 – Striktare regler

FAV fick ta emot en hel del kritik från spelare som ansåg att det hade blivit alldeles för enkelt att bli stormästare och att spelare utan tillräckliga meriter erhöll titeln. När FIDE höll sin kongress i Israel 1964 skapades en kommitté vars uppdrag var att föreslå ändringar som skulle göra det svårare att bli stormästare. Ett nytt striktare regelverk antogs året därpå, ett regelverk som drastiskt minskade antalet GM-titlar som delades ut. År 1965 delades tio stormästartitlar ut. År 1966 delades endast en stormästartitel ut.

Under perioden från och med 1951 till och med 1968 fick 74 spelare titeln stormästare. Av dessa var det bara två som fick sina titlar 1966 – 1968.

1970 – Elo ratings

På FIDE:s kongress i Siegen år 1970 infördes ett system som byggde på elo ratings. Starka internationella schackturneringar, där stark definierades av de deltagande spelarnas elo rating, delades in i olika kategorier. För att falla in i Kategori 1 krävdes en genomsnittlig Elo rating på 2251 – 2275. För att en turnering skulle klassificeras som Kategori 2 krävdes en genomsnittlig Elo rating på 2276 – 2300. Ju högre genomsnittlig Elo rating en turnering hade, desto högre kategori klassades den som. En turnering där den genomsnittliga Elo rating var 2601 – 2625 tillhörde kategori 15.

Man införde också ett grindvaktssystem som å ena sidan krävde att man uppfyllde vissa poängkrav, men som också tog hänsyn till att det är svårare att få höga poäng i en turnering som tillhör en hög kategori än i låg kategori-turnering.

Elite grandmaster?

År 1957 fanns det 50 stycken stormästare i världen. År 1972 hade antalet ökat till 88 stycken. I december 2008 fanns det 1 192 stycken.

Den dramatiska ökning av antalet stormästare har gjort att vissa FIDE-representanter har föreslagit att ytterligare en titel ska införas, en titels som ska ha ännu högre krav än stormästartiteln. Redan idag används titeln ”Super Grandmaster” informellt för spelare med en Elo rating på över 2700.

Anledningarna till att det idag finns så många stormästare är flera, men det beror bland annat på att det har blivit enklare att delta i internationella turneringar. Förr var många schackspelare begränsade till att delta i internationella turneringar som ägde rum i eller nära hemlandet, såvida de inte hade en rik sponsor (till exempel staten) som var villig att betala långa resor för dem. Nu för tiden kan man flyga till internationella tävlingar utan att det behöver kräva vare sig enorma utgifter eller massor av restid. Värt att tänka på är också att Sovjetunionen, och de fleta andra länder i östblocket, var mycket restriktiva med vilka spelare de tillät lämna landet för att tävla, särskilt om tävlingarna hölls i länder som inte var alierade med Sovjetregimen. I början av 1990-talet hade dessa begränsningar försvunnit i stora delar av det forna östblocket.

Övrigt

Schackproblem etc

Utmärkelser finns också tillgängliga för personer som skapar schackproblem, som löser schackproblem och som studerar schack.

  • International Grandmaster for Chess Composition
  • International Honorary Master for Chess Composition
  • International Solving Grandmasters

Dessa titlar delades tidigare ut av FIDE’s Permanent Commission for Chess Composition, men numera är det istället World Federation for Chess Composition (WFCC) som ansvara för titlarna. WFCC är en oberoende organisation, men den samarbetar mycket med FIDE.

Korresponsdensschack

The International Correspondence Chess Federation (ICCF) delar ut titeln International Correspondence Chess Grandmaster (ICCGM).

Copyright 2015 - Scandinavian-chess.se